Kategori: pappaliv

Iris går med en kompis på friidrottsläger den här veckan och det innebär att jag skjutsar hela tiden. Det är nog min favoritgrej i världen: Att skjutsa barn. Det blir som en superförtrolig bubbla och man får var en del av alla samtal. Man öppnar sig aldrig så mycket som i bilar. Dessutom knarkar jag […]

Barnen går sin sista vecka på förskolan och skolan, sommarlovet har inte ens börjat, men redan är dygnsytmen helt urspårad. Att lösa teodicéproblemet, riemannhypotesen eller Hodges förmodan ter sig som en ren parkpromenad i jämförelse med  att få barnen att somna i tid när allt badar i sol och fåglarna kvillrar levnadsglatt långt in på […]

Ruth: ”Pappa, du är snyggast i hela världen.” Jag (rörd): ”Tack!” Ruth: ”Mamma och Iris är också snyggast i hela världen. Och alla på förskolan. Jag tycker nog att alla i hela världen är snyggast i hela världen.”  

Vanligtvis brukar jag läsa för barnen tills de somnar. Jag lägger barnen i min och Saras säng. Det kan vara dagens mysigaste stund. Jag har ett barn på varje sida, super in deras ljuvliga huvuddofter, hör hur andhämtningen blir alltmer avslappnad och känner hur huvudena blir tyngre mot mitt bröst. Det kan även vara dagens jobbigaste stund när […]

Fram till ganska exakt sex års ålder lekte Iris någon typ av avancerad inte nudda mark-lek som gick ut på att hon alltid ville sitta på mina axlar, bli buren eller hoppa ner i Ruths vagn. Jag föll till föga typ hela tiden eftersom det gick så långsamt annars. Sedan började hon i skolan, gick […]

I samarbete med Trygg-Hansa Vågar man säga att det är sommar nu? Jag tror det. Ljuset vägrar ge vika om nätterna, fåglar kvittrar livsglatt, luften är mättad av blomdoft och om man är tillräckligt masochistiskt lagd (eller är ett barn) kan vattnet betraktas som badbart. Sommar innebär mysigt häng vid sjöar, tjärnar, hav och bassänger. […]

För ett år sedan lämnade jag Iris på hennes livs första gymapkollo. Hon var både minst och yngst och kände absolut ingen. Vi satt nervösa och sammanbitna på läktaren i väntan på att hennes namn skulle ropas upp. Sedan var det som att hon tog sats, skakade av sig nervositeten och gick ut mot sin […]