Helvetesnatt

Minns ni hur det var att sova innan man blev förälder? Ingen kissade på en i sängen, ingen sparkade en i ansiktet, ingen vill titta på Sveriges yngsta mästerkock klockan 2.40 och ingen tvingade ideligen upp en för påfyllning av vattenglas.

Jag har tänkt att det måste ha varit en paradisisk tillvaro. Djupsömn en masse.

I natt bevisade jag för mig själv att det faktiskt går att sova uselt även utan barn. En mycket oönskad milstolpe.

Barnen sov snällt i sina sängar hela natten. Jag gick och la mig alldeles för sent trots att jag skulle upp i ottan och åka till Töreboda nästa dag.

De måste ha varit 5000 grader i sovrummet. Jag svettades ihjäl. Lyckades som mest komma in i något slags halvdvala. Tillräckligt mycket dvala för att inte orka öppna fönstret. Efter någon timme hade jag samlat tillräckligt mycket kraft.

Då förvandlades rummet till ett glödande pollenhelvete och jag fick min första astmaattack på många år. Låg och hostade och hade svårt att andas resten av natten.

Sedan gick jag upp och hatade världen. Inte ens nyutslagen rhododendron och syren fick på vettigt humör.

Nu har jag föreläst i för en underbar publik Töreboda (som måste vara en av landets tråkigaste städer) och får äntligen vila lite.

Inatt hoppas jag på lite ansiktssparkar och vattenförfrågningar av barnen. Jag föredrar att få sömnen störd av barnen framför att få den störd av mig själv.