Jag vill vara ett barn

Flytt! Herregud, vad jobbigt det är. Packa, slänga, packa, slänga och få panik över alla svårtsorterade småpryttlar. Att slänga barnens saker är minerad mark. Ett halvår efter att jag har slängt någon liten plastleksak kan Ruth plötsligt sakna den och vara otröstlig en hel kväll.

I åtta och ett halvt år har Sara och jag bott i samma lägenhet och tryckt in en massa saker i skåpen. Nu har vi packat 45 kartonger, men är extremt långt ifrån färdiga.

Och när vi flyttar på tisdag fortsätter arbetet. Packa upp, organisera, köpa, montera osv. i alla oändlighet.

Jag frågade Iris och Ruth om de känner sig mest glada eller mest stressade inför flytten. De förstod överhuvudtaget inte frågan. Det är bara glädje. De behöver ju inte göra en enda jobbig sak. De slipper sortera, packa och montera sinnessjukt komplicerade sängar.

Jag blir så avundsjuk. Att vara barn och flytta måste vara det bästa som finns. Jag skulle vilja vara ett barn.

Jag har åldrats 30 år på tre dagar.