Lika stor som ett strutsägg

Jag har feber. Första gången på tre år. Självklart mitt i brinnande flyttider.

Mina drömmar är oerhört märkliga. Inatt har jag drömt mardrömmar om stekpannor. Jätteläskiga. Varje natt går jag upp vid fyratiden och dricker en liter cola och tar dubbla alvedon. Första halvan av natten fryser jag ihjäl. Efter mitt alvedonintermezzo ägnar jag resten av natten åt att svettas ihjäl. Oerhört glamoröst verkligen.

Imorse när vi låg i sängen sa jag till Ruth:

”Nu är du lika stor som ett strutsägg.”

Sedan pratade vi en del om strutsar. Vi pratade om hur läskiga vuxna strutsar är och om hur gulliga strutskycklingar är. Det tog en lång stund innan jag insåg att det var ett märkligt påstående att Ruth är lika stor som ett strutsägg. Hon är naturligtvis mycket större. Ruth tyckte dock inte att det var ett konstigt samtalsämne alls. Kanske är det så att febriga vuxna och friska 4,5-åringar är en väldigt bra match.

En gång när jag var frisk