Öronbedövande tystnad

Semestern är slut.

Barnen är lämnade på fritids och förskola. Det var som att vi drog en kollektiv suck av lättnad när vi kramade varandra hejdå imorse. Alla i vår familj behöver lite tid ifrån varandra nu efter sex veckor av konstant samvaro.

Förra veckan turades Iris och Ruth om att ha feber och vi var fångna inomhus i den 35-gradiga värmen hela veckan.

Jag har längtat efter den här dagen. Avskildhet! Tystnad!

Ändå känns det sjukt vemodigt. Nu längtar jag efter barnen. Tystnaden här hemma är öronbedövande. Mailkorgen är oöverstiglig. Sommaren har varit den bästa någonsin.