Logga in | Skapa konto
Header Image

Manne Forssberg

Jag är gift med Sara och pappa till Iris som är åtta år gammal och Ruth som är fem. Jag jobbar som skribent och föreläsare. Gör Pappapodden tillsammans med Nisse Edwall. Bloggar om familjeliv, könsroller, träning och mina försök att bli en bättre människa.

Profile Avatar
Instagram
Facebook

Pappabikten – Tema inskolning

Publicerad,
Pappabikten

Idag ska jag skola in Ruth på en ny förskola. Jag darrar naturligtvis som ett asplöv i morgonbris. Inte för att jag tror att Ruth ska vantrivas eller få svårt att komma in i gruppen. Jag är rädd för att göra bort mig. Det har nämligen inte gått så bra vid mina två tidigare inskolningar.

 

Förlåt älskade barn och högt värderade bloggläsare, ty jag har syndat.

 

1. Jag har ätit upp barnens mat. Det är helt oemotståndligt. Man sitter på en pytteliten stol efter att ha varit ute på en kall gård i evigheter och plötsligt bärs en massa skålar och karotter fram med olika delikatesser. Burkmajs! Korv Stroganoff! Ris! Knäckebröd! Gurka! Jag har i allmänhet ätit och ätit med världens frenesi. Dels av hunger och dels för att manifestera hur mycket jag älskar förskolematen. Tills någon har harklat sig lite diskret och tittat menande på min tallrik och på de tomma skålarna. Stackars förskolegrupp som fick gå hem hungrig den dagen.

2. Efter lunchen brukar det vara dags för förskoledagens absoluta höjdpunkt: Vilan! Jag älskar att ta en tupplur mitt på dagen. Många pratar om hur svårt det är att få vilan att funka under inskolningen. För mig har det gått hur bra som helst. Jag har somnat efter bara några sekunder, oavsett hur det har gått för mina barn. Sedan har jag sovit som en sjörövare fram tills någon snäll pedagog har väckt mig. Problemet är väl att jag snarkar ganska mycket och tar en del plats.
3. Första gången jag skolade in hade jag fått för mig att jag skulle vara som en fluga på väggen. Jag skulle inte lägga mig i, vara i vägen eller störa pedagogernas värv. Därför torkade jag inte jag inte bort de gigantiska snorcigarrer som hela tiden uppenbarade sig nedanför min Iris näsborrar. När personalen hade snutit henne säkert fem gånger berättade de att det är jag och ingen annan som ska ta hand om henne under inskolningen. Jag chockades svårt.
4. Första inskolningsdagen var en klar novembermorgon med frostfrasigt gräs. Vi skulle vara ute på gården. Alla utom Iris staplade omkring som Michelingubbar med 20 klädlager, gigantiska overaller och ordentliga vinterkängor. Hon var klädd i en tunn overall och ofodrade lära gå-skor, de enda skorna hon ägde på den tiden. Hon hade kläder som var lagom för en snabb tur till Ica, sittande i  barnvagnen, invirad i en stor filt. Själv hade jag på mig i en tunn skinnjacka. Efter fem minuter frös vi. Efter en timme var vi halvt ihjälfrusna. Omedelbart efter den första förskoledagen åkte jag och köpte de finaste, dyraste och varmaste vinterkängorna som jag kunde hitta. Svårt skamsen.
5. Inskolningen är ett tillfälle att excellera i ansiktsblindhet. Jag har upphöjt detta till en konstart. Jag har under varenda inskolning blandat ihop personalen. Jobbigt när man kallar typ Inga för Gunilla och Gunilla tycker sig vara både yngre och snyggare än Inga och känner sig grovt förolämpad.

1 Kommentar

  1. Diktafån
    22 augusti 2018 kl. 06:49

    Ja, det är en mycket speciell grej det här med inskolning i förskola…
    http://diktafan.se/inskolning/

    Svara

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *