Så blev jag en lyckad hämtningspappa

I annonssamarbete med Volvia

En av föräldraskapets finaste stunder är när man skjutsar sina barn och deras kompisar. Man kommer så oerhört nära och får tjuvlyssna på fantastiska konversationer. Barnen väljer musik, sjunger med i refrängerna och berättar om allt som har hänt i skolan under dagen. Det är som att betrakta barnen i deras naturliga habitat. Tio minuter i bilen ger ungefär lika mycket inblick i barnens liv som 100 minuter vid köksbord. Jag älskar att skjutsa.

Det enda smolket i glädjebägaren är säkerheten. Hur skyddar man dessa medföljande barn om de är under 135 centimeter långa och behöver bälteskudde? De första gångerna jag ställdes inför det här dilemmat improviserade jag fram en inte särskilt tillfredsställande lösning. Jag lät kompisen låna Iris bälteskudde och Iris åka utan. Både idiotiskt och olagligt..

Nu har jag lagt några hundralappar på två extra bälteskuddar som jag alltid har i bakluckan. Annars vore jag jag ju en misslyckad hämtningspappa. Först nu kan jag njuta fullt ut av mitt värv.

Om ens barn hämtas av någon annan förälder kan man fråga om man ska lämna bälteskudde på förskola/ skola/ träning så att ingen blir utan.

Barn har rätt att åka lika bekvämt och säkert som vuxna.

På Volvia kan man läsa mer om hur man skyddar framåtvända barn. 

Det finaste man har sätter man på en bätesstol eller bälteskudde