Pappabikten

Välsigna mig kära bloggläsare, ty jag har syndat. Som vanligt. 

1. Jag har tydligen råkat anmäla Iris till ett friidrottsläger som hon var intensivt osugen på. Kombinationen dåligt samvete för att jag har anmält henne utan att kolla intresse och iver att entusiasmera henne (läs tvinga) har försatt mig i ett sällsynt dåligt förhandlingsläge. Först lovade jag henne en fågelspindel som motprestation. Kan man tänka sig något mer vedervärdigt djur? Fågelspindlar kan bitas och är giftiga. Jag kommer aldrig mer våga vistas i Iris rum. Det kanske i och för sig också är avsikten med husdjursvalet. Sedan var jag även tvungen att lova henne kaka till frukost under hela friidrottsveckan. När lägret var över erkände hon att det hade varit roligt att delta. Men hon ville naturligtvis ändå utnyttja sitt enormt starka förhandlingsläge. Som vanligt föll jag som en fura.

2. Jag har oroat mig för hur det ska gå att vara ledig med mina älskade barn i sex veckor. Jag har undrat när jag kommer få vara ensam nästa gång. Jag har med bultande bröst och glansiga ögon tänkt tillbaka på minnesvärda gånger jag har fått umgås med mig själv.

3. Jag har skjutsat Ruths kompis och först efter cirka 1500 meter upptäckt att jag glömt att sätta på henne säkerhetsbälte.

4. Jag har låtsatsgråtit i mina kupade handflator och mumlat ”jag orkar inte mer” efter en massa sammanbrott vid middagsbordet. Ett tricks från min mammas uppfostringsarsenal som jag aldrig trodde att jag skulle använda. Det funkade dessutom sällsynt dåligt. Barnen skrattade hånfullt åt min extrema avsaknad av skådespelartalang.

Tack för att jag fick bikta mig. Nu känns det lite lättare att andas. Vilka föräldraförseelser har ni gjort er skyldiga till under veckan? Biktbåset är öppet

Självföraktets ansikte